Home

Urantia boken   KAPITEL 93  Sida 1014

KAPITEL 93 MAKIVENTA MELCHISEDEK

MELKISEDEKARNA är i vida kretsar kända som Nödfallssöner, ty de engagerar sig i en förvånandsvärd vidd av aktiviteter i världarna i ett lokaluniversum. När det uppkommer ett problem som avviker från det vanliga eller när det gäller att försöka sig på något ovanligt är det ganska ofta en Melchisedek som åtar sig uppgiften. Melkisedeksönernas förmåga att fungera i nödsituationer och på vitt skilda nivåer i universum, rentav på den fysiska nivån av personlighetsmanifestation, är utmärkande för deras klass. Endast Livsbärarna har i någon mån samma omvandlingsvidd när det gäller personlighetens funktion.

            Universumsönernas Melkisedek-klass har varit utomordentligt aktiv på Urantia. En kår om tolv Melkisedekar tjänade här i samband med Livsbärarna. En senare kår om tolv blev konkursförvaltare för er värld kort efter Caligastias utbrytning och fortsatte vid makten till tiden för Adam och Eva. Dessa tolv Melkisedekar återvände till Urantia efter Adams och Evas försummelse, och de fortsatte därefter som konkursförvaltare ända fram till den dag då Jesus från Nasaret, som Människoson, blev Urantias titulära Planetprins.

1. MAKIVENTAS INKARNATION

            Den uppenbarade sanningen hotades av utplåning under de årtusenden som följde efter det att den adamiska missionen på Urantia hade misslyckats. Fastän människoraserna gjorde framsteg intellektuellt höll de långsamt på att andligen förlora mark. Omkring år 3000 f.Kr. hade uppfattningen om Gud blivit mycket dimmig i människornas sinnen.

            De tolv konkursförvaltande Melkisedekarna kände till Mikaels förestående utgivning på deras planet, men de visste inte hur snart den skulle ske, därför sammankom de till ett högtidligt rådslag och anhöll hos de Högste i Edentia om att åtgärder måtte vidtas för att hålla sanningens ljus levande på Urantia. Denna anhållan avslogs med påbudet att ”skötseln av angelägenheterna på 606 i Satania ligger helt i Melchisedek-förmyndarnas händer”. Konkursförvaltarna vädjade då till Melkisedekfadern om hjälp, men de fick endast budet att de skulle fortsätta att hålla sanningen vid liv på det sätt som de själva såg bäst ”tills en Gåvoson anländer” som ”skulle rädda de planetariska titlarna från förverkande och osäkerhet”.

            Det var som följd av att de så fullständigt hade satts att förlita sig på sina egna resurser som Makiventa Melkisedek, en av de tolv konkursförvaltarna, erbjöd sig att göra något som hade gjorts endast sex gånger i Nebadons historia: att personalisera sig på jorden som en tillfällig människa i världen, att utge sig som en världsomvårdande Nödfallsson. Tillstånd till detta äventyr gavs av myndigheterna i Salvington, och den faktiska inkarnationen av Melchisedek

sida 1015

fullbordades nära den plats som skulle bli staden Salem i Palestina. Hela åtgärden med att materialisera denne Melkisedekson genomfördes av de planetariska konkursförvaltarna i samverkan med Livsbärarna, vissa av de Ledande Fysiska Övervakarna och andra himmelska personligheter bosatta på jorden.

2. DEN VISE I SALEM

            Det var 1973 år före Jesu födelse som Makiventa utgavs till människoraserna på jorden. Hans ankomst var inte spektakulär. Hans materialisering bevittnades inte av människoögon. Han sågs för första gången av en dödlig människa den minnesrika dag då han trädde in i tältet till Amdon, en kaldeisk boskapsuppfödare av sumeriskt ursprung. Förkunnelsen av hans uppdrag ingick i det enkla uttalande som han gjorde inför denne herde: ”Jag är Melchisedek, präst åt El Eljon, den Högste, den enaste och ende Guden.”

            När herden hade återhämtat sig från sin förvåning och sedan han hade överhopat denna främling med många frågor bjöd han Melchisedek att äta kvällsvard med sig, och detta var för första gången under Makiventas långa universumliv som han intog materiell föda, den sorts näring som skulle hålla honom vid liv under hela hans nittiofyra år som materiell varelse.

            Den kvällen medan de talade med varandra ute under stjärnorna, inledde Melkisedek sitt missionsuppdrag med att uppenbara sanningen om Guds verklighet, då han i ett svep med armen vände sig till Amdon och sade: ”El Eljon, den Högste, är den gudomliga skaparen av himlavalvets stjärnor och även av själva denna jord där vi lever, och han är också himlens högste Gud.”

            Inom några år hade Melkisedek samlat en skara elever omring sig, lärjungar och troende som bildade kärnan i det senare samhälle som kallades Salem. Han var snart känd över hela Palestina som präst åt El Eljon, den Högste, och som den vise i Salem. Bland en del av de omgivande stammarna talade man ofta om honom som Salems schejk eller kung. Salem var den plats som efter Melkisedeks försvinnande blev staden Jebus, senare kallad Jerusalem.

Se ogsaa Vandrer mot lyset:  som kan leses online her: http://www.vandrermodlyset.dk/